En bra känsla innan jag blir bitter och cynisk
Idag gjorde jag veckans lite större uppgift, intervjun som vi ska bygga våra personporträtt på. Mötet blev verkligen lyckat. Det visade sig att jag hade råkat hitta ungefär världens bästa person att intervjua (tur? Skicklighet?) så jag kunde bara "putta på" med följdfrågor enligt skolboken. På väg hem spånade jag kring olika vinklar, prövade fraser och smakade på ord.
Jag längtade verkligen hem för att kunna börja skriva!
Det, mina vänner, måste vara ett bevis på att man gillar det man håller på med liksom. Just nu gillar jag journalistik och berättarteknik (reportage & porträtt tex) grymt mycket.
Ska försöka spara den här känslan för att kunna ta fram den om tjugo år då jag sitter vid nåt skrivbord och bara är bitter och cynisk...
bild från countrybymail.se
