I stället för skrivkramp

Såhär innanför flickrummets väggar kan man inte undgå att bli lite nostalgisk. Det känns inte som att det var särskilt längesen jag städade bort den sista "förbjudna" vodkaflaskan bakom böckerna i hyllan. Den var från Kiev, inköpt på den där berömda resan när vi var 17 och det var himmelriket att köpa sprit. Minnen.

Well, det var inte det här inlägget skulle handla om. Utan jag tänkte presentera en liten musikalisk nostalgitripp. Vassego, här kommer några av mina absoluta favoritlåtar genom åren:



America - Razorlight (2006)
Jag kan nog inte tacka min vän Lovisa tillräckligt för att hon introducerade mig för den här låten. Den hade precis släppts i UK och Lovisas brittiska kusin tipsade. Låten är fortfarande en helt suverän köra-bil-låt.



Mr Moon - Mando Diao (2002)
På högstadiet tillbringades många eftermiddagar hemma hos min vän Kajsa i hennes flickrum. När jag fick välja musik blev det nästan alltid Mando Diaos Bring em in, Cardigans Gran Turismo eller White Stripes Elephant.



Jerk It Out - Caesars (Palace) (2003)
Få låtar har fått mig på så galet bra humör - så fort. Tre minuters urladdning. Simple as that.



Bohemian Like You - Dandy Warhols (2000)
Hörde den här låten bara nån vecka innan den dök upp i Vodafone-reklamen (nä, jag vet, ingen kommer ihåg den. En tjej tar upp sin mobil på en festival, folk hoppar från en klippa och lite annat). Sen var jag fast, och senare kom ju även We used to be friends. Mhmmm.



Min Älskling Har Ett Hjärta Av Snö - Lars Winnerbäck (2003)
Herr Winnerbäck är ett kapitel i sig, kan man säga. Efter Söndermarken kom han att dominera den större delen av mina tonår. Vemod och lycka. Precis som det ska va. Har alltid föredragit hans upptempo-låtar, och den här var den allra första jag upptäckte. "Hennes gröna ögon gör mig matt..." ja, det var väl mina ögon det...?



Hallelujah - Jeff Buckley (1994)
Jag säger bara: säsongsavslutning, säsong 1, The OC. Jag var vid den här tiden (ja, kanske inte riktigt har helt friskförklarats när jag tänker efter) fullkomligt fast i serien, karaktärerna och musiken. Jag grät floder, och blir fortfarande riktigt berörd när jag hör låten. Buckleys röst, den starka texten och så mycket känsla... waaah alltså.



Papercup Words - Elin Ruth Sigvardsson (2003)
Mitt stora singersongwriter-hjärtas absoluta guldkorn! Jag ville såå gärna kunna spela piano - vill fortfarande...Kuriosa: skivan spelades in på Gotland (Sandkvie studio såklart) och producerades av en viss Lars Winnerbäck. Klart det blir bra liksom.



Fix You - Coldplay (2005)
Skivan X&Y är utan tvekan (fortfarande) den bästa skivan jag äger. Ge mig en Chris Martin- kopia till pojkvän, tack. Lights will guide you home... har blivit nåt av mitt egna motto, och trots att låten spelats tusen gånger är det fortfarande magi. Alla som har nåt emot Coldplay kan gå och dra nåt gammalt över sig. Punkt.

Så. Nu räcker det just nu va.

10/2 2011, Cloetta Center i Linköping

22.17
...för det skulle ju va dans, dans, dans!

Håkan Hellström är halvvägs igenom den två och en halv timme långa konserten, när Ramlar får hela publiken att brista ut i tokdansande och allsång. Turnépremiären i Linköping har lockat såväl de trognaste ditresta fansen i randiga tröjor och sjömanskostym som "vanliga" östgötar. Och en och annan gotlänning. 

Senare; svettpärlor i hårfestet på 17-åringen som står snett framför mig. Han har shottat insmugglad Jäger med sina vänner som uppladdning. Det är lite pubertalt, svettigt och sådär lagom trångt och härligt ett par meter från scenen. Där, lite längre fram, står en herre i hög hatt (som sedan förvinner bakom trummorna nånstans). Han är misstänkt likt en yngre Bruce Springsteen, och leverar både hits och delar av sig själv. Energin är lika intensiv under hela konserten. Från Dom där jag kommer från till avslutande Vi två 17 år.






Foton: jag

Under Kärlek är ett brev skickat tusen gånger ser jag hur tjejen brevid mig skriver jag önskar att du kunde vara här nu i ett sms till någon. När Håkan och bandet sedan tackat för sig, kastat rosor ut till publiken och dröjt kvar, ser och hör jag en göteborgare med en ros i vimlet: - Han har ju präglat en hel generation!

Hela kvällen kryper en lite oro i mig ändå. Håkan ska turnera hela våren fram till juni nu. Över hela Sverige och Norden. Är det hans sätt att säga tack och hej? Ska han ägna sig åt att vara familjefar framöver? Känner han sig färdig? En sak är säker: jag tror inte att Sverige känner sig färdig med Håkan Hellström.

Bäst: När Linköpings-sonen Winnerbäck joinar i För sent för Edelweiss vill jublet aldrig ta slut
Lite onödigt: Jag hatar att jag älskar dig... känns nästan lite tunn
Sämst: Att det tar slut och man måste gå därifrån

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än