Mer än bara fotboll
Lyssnade på Henrik Larssons sommarprat i P1. Fotbollen som kärlek och religion. Eufori efter Champions League. Sin egen storhet, men på ett typiskt ödmjukt Henke- sett. Han pratade om så mycket mer än bara fotboll. Det som berörde mest var när han för första gången berättade öppet om sin lillebror, som tidigt halkat snett i livet. Själv kallade han det för "ett svart misslyckande". En av världens bästa fotbollsspelare med en lillebror som inte kunde sluta med haschet. Snacka om kontraster. Henrik Larsson berör återigen, fast på ett helt annat sätt. Han pratade också om livet i offentligheten, om att han ofta upplevs som torr och trist. Om den problematiska relationen till media. Kvällspressens läsare visste att Henkes bror avlidit före Henke - eftersom han spelade sin sista landskamp samtidigt. Då lyser svärtan och ilskan igenom. Jag blir själv upprörd, igen, för att det är så respektlöst. Jag lovar mig själv (igen och igen) att aldrig bli en sån journalist.
Bild från hd.se
"Talang kan vara bra, men det är inget värt utan hårt arbete" Henkes tränare i moderklubben Högaborg.
Bild från hd.se
"Talang kan vara bra, men det är inget värt utan hårt arbete" Henkes tränare i moderklubben Högaborg.
I väntan på en käftsmäll
...är titeln på min krönika.
Den krönika som vi har SJU dagar på oss att hosta upp. 2700 tecken. Det skulle jag kunna fixa på en eftermiddag. Journalistik B och Reportage- och opinionsjournalistik är för tillfället vansinnigt segt. Hade jag haft ett extrajobb hade jag tjänat ihop till den där kameran jag vill ha. Mitt schema är inte direkt överbelastat. Rastlöshet 2,0.
I krönikan behandlar jag i alla fall min likgiltighet inför en svensk nationalsport: hockey. Jag som annars älskar all sport kan verkligen inte med hockey. Nix. Nope. Hemskt ledsen. Att uttrycka nån sorts ogillan verkar vara förenat med en distinkt käftsmäll. Slutspel och allt. Därav rubriken.
Anledningen då? Främst det j*vla hockeyvåldet. Mucka-gräl-attityden både på isen och läktarna. Jag har gett den sk. "hockeykulturen" en chans. Både en och två gånger. Senast i tredje kvartsfinalen mellan Brynäs och Färjestad i Karlstad. Calle Järnkrok blev tacklad in i sargen med huvet före och blev liggandes på isen. Följden: En axel ur led och sjukhusvistelse. Där var hans säsong slut. Knappt nån som reagerade ens. Sånt händer nämligen jämt och är närmast en del av sporten. Läs mer på:
http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2364263/jarnkrok-jag-hoppas-ta-mig-tillbaka
(Lägger upp krönikan här efter deadline och duckar sedan för väntade högersvingar och svordomar)
Den krönika som vi har SJU dagar på oss att hosta upp. 2700 tecken. Det skulle jag kunna fixa på en eftermiddag. Journalistik B och Reportage- och opinionsjournalistik är för tillfället vansinnigt segt. Hade jag haft ett extrajobb hade jag tjänat ihop till den där kameran jag vill ha. Mitt schema är inte direkt överbelastat. Rastlöshet 2,0.
I krönikan behandlar jag i alla fall min likgiltighet inför en svensk nationalsport: hockey. Jag som annars älskar all sport kan verkligen inte med hockey. Nix. Nope. Hemskt ledsen. Att uttrycka nån sorts ogillan verkar vara förenat med en distinkt käftsmäll. Slutspel och allt. Därav rubriken.
Anledningen då? Främst det j*vla hockeyvåldet. Mucka-gräl-attityden både på isen och läktarna. Jag har gett den sk. "hockeykulturen" en chans. Både en och två gånger. Senast i tredje kvartsfinalen mellan Brynäs och Färjestad i Karlstad. Calle Järnkrok blev tacklad in i sargen med huvet före och blev liggandes på isen. Följden: En axel ur led och sjukhusvistelse. Där var hans säsong slut. Knappt nån som reagerade ens. Sånt händer nämligen jämt och är närmast en del av sporten. Läs mer på:
http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2364263/jarnkrok-jag-hoppas-ta-mig-tillbaka
(Lägger upp krönikan här efter deadline och duckar sedan för väntade högersvingar och svordomar)
SÖNDAG
Låter uttrycket No pain - no gain bekant?
Tillåt mig då att spetsa till det lite: A shitload of pain - still no gain.
Det handlar om innebandy (igen, förlåt! Jag ska skriva om annat också).
Och ja. Vi åkte på torsk idag. Egentligen skulle vi inte ha en suck från första början, men som matchen utvecklade sig så var det två jämnstarka lag som kämpade om poäng och seger i Sköndalshallen. Jag kan inte säga att jag är besviken eftersom Lövet IBF som lag nog aldrig har varit starkare. Men en förlust är ju liksom aldrig kul. Och det kommer göra ont i morgon. Jag har nämligen inte stretchat...
Förövrigt har det varit en soft helg. I morgon ska jag intervjua en väldigt spännande person till ett personporträtt och förbereda mig lite inför onsdagens muntliga tenta.
Nu: Blood Diamond.
xx H
Tillåt mig då att spetsa till det lite: A shitload of pain - still no gain.
Det handlar om innebandy (igen, förlåt! Jag ska skriva om annat också).
Och ja. Vi åkte på torsk idag. Egentligen skulle vi inte ha en suck från första början, men som matchen utvecklade sig så var det två jämnstarka lag som kämpade om poäng och seger i Sköndalshallen. Jag kan inte säga att jag är besviken eftersom Lövet IBF som lag nog aldrig har varit starkare. Men en förlust är ju liksom aldrig kul. Och det kommer göra ont i morgon. Jag har nämligen inte stretchat...
Förövrigt har det varit en soft helg. I morgon ska jag intervjua en väldigt spännande person till ett personporträtt och förbereda mig lite inför onsdagens muntliga tenta.
Nu: Blood Diamond.
xx H
