New Zeeland; my thoughts are with you today
Satte nästan müslin i halsen i morse. Tv4- nyheterna berättade att Nya Zeeland var drabbat av en jordbävning. Naturkatastrofen hade hittills dödat 65 personer och mätte 6,3 på Richerskalan.
Jag var på Nya Zeeland för ganska exakt ett år sedan (ett av stoppen på jordenruntresan). Detta fantastiska land, med dess unika natur och fantastiska befolkning, förtjänar verkligen inte att slås sönder i spillror. 
Cathedral Cove, north island
Geothermal pools, south island
Franz Josef Glacier, south island
Abel Tasman National Park, south island
ALL PHOTOS BY ME
Måndag, och en jävligt kall sådan
Jag och min partner in crime, Emelie, har gjort en hel del galet tillsammans. Tågluffat och rest jorden runt tillexempel. Den här helgen drog vi till LINKÖPING. 
Såhär snygg är hon, Emelie! *Vissel vissel* Foto: jag
I krig, kärlek och Håkan Hellström är allt tillåtet, så jag mutade min vän till att gå med mig genom att betala halva hennes konsertbiljett. Efter två och en halv timmes Håkan- konsert, som jag ska skriva mer om senare, var jag smått lyrisk. Emelie tyckte att Håkan var "helt okej"...
Efter konserten tänkte vi dra till Villevalla, studentpuben där min gode vän och tillika Emelies kusin Jakob, jobbar. Förutom ölen, så fick vi sällskap av gotländske Anton och hans kompis. Plötsligt hade vi blivit övertalade att hänga med till en annan studentpub. Kvällen/natten avslutades med "bartendersen" som städat klart på Villevalla och satt och lyssnade på Ace of Base och Aqua. Vi kom hem kl 6 på morgonen. Det brukar vara ett bra tecken på att man haft kul liksom.
Fredagen gick lite i samma stil. Jag och Emelie myste runt lite småbakis i Linköping på dan. Vi följde efter lämmeltåget med studenter, accompanjerade med lila systemetpåsar, som styrde stegen mot buss nr 3 till Ryd. Jag var allt lite avis. Jag vill också bo i en studentstad! Där man kan hänga på studentställen mer eller mindre gratis (knappt nåt inträde, 29 spänn för en Briska på tapp och 34 spänn för en tequila...värt) och träffa en massa folk utan att det behöver bli sådär Stockholms-storstads- stelt där alla måste hålla sig lite på sin kant liksom. Kvällen blev lite av en Once In A Lifetime Experience. Ett 13- mannaband vid namn Helmut Jaederknullers (?!?) i vinröda sammetskostymer (några dessutom iförda svarta sombreros och mustasch) spelade tysk 60-tals jazz och fick hela dansgolvet att gunga. Sånt händer inte varje helg, om man säger så!
Vi hann även med en utflykt till Borensberg med god mat och trevligt sällskap. Ett tips dock, converse i femton minusgrader är liiiite småkyligt när vintern bestämt sig för att göra comeback. Sen var det två ganska slitna, men ack så glada, tjejer som begav sig tillbaka till huvudstaden.
The End of the Weekend
Verkliga utflykter vs verklighetsflykter
Jag måste liksom ha något att se fram emot. Annars känns det som att den här öststat-gråa årstiden kommer kväva mig långsamt. Jag fick se alldeles för mycket av det under min lilla utflykt i de södra förorterna idag. Grå, blöt, smutslig trottoar. Jämntjock grå himmel utan tillstymmelse till solsken. Och därimellan betonggrå förortshöghus. Det är som upplagt för att bli deprimerad ju.
Jag var förövrigt i The Big Apple för drygt ett år sedan. Situationen och årstiden gjorde dock inte stan riktigt rättvisa då. Det var över nyår, svinkallt och det var det första stoppet på vår jordenrunt- resa som backpackers. Fantastiskt förstås, men jag skulle så gärna vilja åka dit igen på våren. Mer pengar på fickan, shopping, solsken, promenader i Central Park, nattsuddande, kaffe på Starbucks...mmmmm!
Några bilder från NY i jan 2010. Foton: jag.
Mer ekonomiskt realistiskt är väl dock en verklighetsflykt till någon närmare destination. En tripp till Berlin, London eller Prag kanske <3
H xx
