Gotland, ja sakna di
Nybroviken, Grötlingbo, Gotland, sommaren 2008. Foto: jag
Jag är hopplös. När jag VET att jag ska åka hem till ön på torsdag, så längtar jag lite halvt ihjäl mig! Visst är det lite konstigt ändå. Att platsen som jag flydde ifrån direkt efter gymnasiet (men dock alltid återvänt till) ändå ligger mig så galet nära om hjärtat. Det ska bli så himla skönt att få breda ut sig i soffan hos mor & far, ladda batterierna med lite gotländsk det-ordnar-sig- mentalitet och fylla lungorna med frisk luft igen. Det ni.
Okej då, jag ska ju jobba lite också. Det är ju faktiskt därför jag åker hem. Reportage-idén vill jag hålla hemlig lite till (vem vet vilka som läser ;)) men jag ser verkligen fram emot det!
Obeskrivligt härlig känsla igår också, då jag gjorde hela min innebandykarriärs snyggaste mål och vi vann måste-matchen med 5-3. Endorfinrus!
I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer
photo: weheartit
Tog en väldigt spontan tripp till Uppsala idag för att träffa Nicolina. Det var mitt livs första besök i den stan (!?) men definitivt inte det sista. Trots snöslask, så var det supertrevligt. Mycket tack vare allas vår berömda Nico- G! Hon går Sveriges kanske absolut tuffaste utbildning, tolkskola. Jisses vad jag beundrar henne!
På vägen hem fick jag grönt ljus till min idé till nästa veckas reportage. Man brukar ju säga att en sten lyfts från bröstet när man blir sådär oerhört lättad. Här snackar vi snarare ett Mount Everest som lyfte från mitt. Reportaget kan bli ungefär hur bra som helst känner jag, och jag återkommer såklart i det ämnet. Confidence!
Förresten, har nog aldrig sett så många par skidor, på en plats som inte var en skidanläggning, som idag på Centralen. Jag la ihop ett och ett och konstaterade: ahaa, sportlov kanske.
Me and my army
Ja, jag vet, jag måste lära mig att blogga om nåt annat än Youtube- klipp. MEN tills dess:
Det här är ju helt fantastiskt. Totalt jävla asbra faktiskt. Med Me and my army visar Kleerup att kan ju annat än att sitta i Nyhetsmorgon- soffan och se hög ut liksom. Killen kan musik, och det kan han väl få lite cred för tycker jag. Så: cred till Kleerup gott folk. Det här var banne mej det bästa jag hört sen jag konfirmerade mej.
136.03 kr
bild: weheartit
TV- kursen är nu avslutad, vilket känns skönt men ändå lite jobbigt. För jag vet mycket väl vad som väntar: Två veckors reportage- skrivande. Inget ont om det. Så länge man har något att skriva om, vill säga.
Därför talar det mesta för att jag lite spontant drar hem till kalkstens- hawaii nästa vecka. Har några idéer och definitivt mer kontakter där, helt klart. Dessutom kom jag på att jag faktiskt saknar mina päron. Och Maja! Alldeles för länge sen man såg den kvinnan.
Fikade med Bea & Micaela igår och blev så pepp på ett litet sommaräventyr! Vill inte avslöja nåt ännu - mer än att det kommer bli helt F.A.N.T.A.S.T.I.S.K.T!
New Zeeland; my thoughts are with you today
Satte nästan müslin i halsen i morse. Tv4- nyheterna berättade att Nya Zeeland var drabbat av en jordbävning. Naturkatastrofen hade hittills dödat 65 personer och mätte 6,3 på Richerskalan.
Jag var på Nya Zeeland för ganska exakt ett år sedan (ett av stoppen på jordenruntresan). Detta fantastiska land, med dess unika natur och fantastiska befolkning, förtjänar verkligen inte att slås sönder i spillror. 
Cathedral Cove, north island
Geothermal pools, south island
Franz Josef Glacier, south island
Abel Tasman National Park, south island
ALL PHOTOS BY ME
Lite Sverrir på en söndag
bild: sverigesradio.se
Det har vart en rätt soft helg. Skönt! Jag har nästan glömt bort vad kurslitteratur och sånt heter. Igår var jag på spontan- middag i Lappis. Jag trotsade de 20 minusgraderna och fick verkligen valuta för frusna tår! Idag blev det silver till Byggmark också, gratulerar!
Nu laddar jag laddar batterierna inför en andra vecka med TV. Vi ska denna vecka hitta en konflikt som vi ska göra inslag på. Jag har inte vrålmycket för mig just nu, därav tunnt och innehållslöst inlägg.
Stockholm Boogie!
Hade just ingenting för mig, och upptäckte att Stockholm Boogie gick på femman. Mitt på dan! Snacka om lördagsunderhållning. Den här filmen är kult. Fick flashbacks från när min gamla vän Linnea körde lines från den på gymnasiet.
Så jo, lite sommar och suddiga, varma nätter tack!
Torsdagsfester och fredagsbakfyllor
Lätt och logiskt och tyvärr väldigt sant.
Fast så illa är det inte. Men jag undrar lite vem det var som beställde in den sista ölkannan? Mitt något bultande huvud känner att den var lite onödig liksom. Journalistfester är inte att leka med. Tar tillbaka lite av mitt gnäll på Södertörns kår. Festen i går hade SöderS kirrat bra: billig öl, trevligt sällskap och dans. Vad mer kan man begära?
Bilden är ironiskt nog från lakartidningen.se.
Det bästa var artikeln som den skulle illustrera: att man kan undvika benskörhet genom ett måttligt alkoholintag!
Skål och trevlig HELG!
Jag ska pallra mig till Kvarnbergsplan för lite soffhäng hos Em.
Maggios nya
Veronica Maggios nya: Jag kommer.
Kan inte låta bli att gilla den! Så simpelt, så enkelt - men så bra.
Sen kan man ju diskuttera texten, haha ;)
Turnépremiär med Håkan Hellström i Linköping
10/2 2011, Cloetta Center i Linköping
22.17
...för det skulle ju va dans, dans, dans!
Håkan Hellström är halvvägs igenom den två och en halv timme långa konserten, när Ramlar får hela publiken att brista ut i tokdansande och allsång. Turnépremiären i Linköping har lockat såväl de trognaste ditresta fansen i randiga tröjor och sjömanskostym som "vanliga" östgötar. Och en och annan gotlänning.
Senare; svettpärlor i hårfestet på 17-åringen som står snett framför mig. Han har shottat insmugglad Jäger med sina vänner som uppladdning. Det är lite pubertalt, svettigt och sådär lagom trångt och härligt ett par meter från scenen. Där, lite längre fram, står en herre i hög hatt (som sedan förvinner bakom trummorna nånstans). Han är misstänkt likt en yngre Bruce Springsteen, och leverar både hits och delar av sig själv. Energin är lika intensiv under hela konserten. Från Dom där jag kommer från till avslutande Vi två 17 år. 
Foton: jag
Under Kärlek är ett brev skickat tusen gånger ser jag hur tjejen brevid mig skriver jag önskar att du kunde vara här nu i ett sms till någon. När Håkan och bandet sedan tackat för sig, kastat rosor ut till publiken och dröjt kvar, ser och hör jag en göteborgare med en ros i vimlet: - Han har ju präglat en hel generation!
Hela kvällen kryper en lite oro i mig ändå. Håkan ska turnera hela våren fram till juni nu. Över hela Sverige och Norden. Är det hans sätt att säga tack och hej? Ska han ägna sig åt att vara familjefar framöver? Känner han sig färdig? En sak är säker: jag tror inte att Sverige känner sig färdig med Håkan Hellström.
Bäst: När Linköpings-sonen Winnerbäck joinar i För sent för Edelweiss vill jublet aldrig ta slut
Lite onödigt: Jag hatar att jag älskar dig... känns nästan lite tunn
Sämst: Att det tar slut och man måste gå därifrån
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Måndag, och en jävligt kall sådan
Jag och min partner in crime, Emelie, har gjort en hel del galet tillsammans. Tågluffat och rest jorden runt tillexempel. Den här helgen drog vi till LINKÖPING. 
Såhär snygg är hon, Emelie! *Vissel vissel* Foto: jag
I krig, kärlek och Håkan Hellström är allt tillåtet, så jag mutade min vän till att gå med mig genom att betala halva hennes konsertbiljett. Efter två och en halv timmes Håkan- konsert, som jag ska skriva mer om senare, var jag smått lyrisk. Emelie tyckte att Håkan var "helt okej"...
Efter konserten tänkte vi dra till Villevalla, studentpuben där min gode vän och tillika Emelies kusin Jakob, jobbar. Förutom ölen, så fick vi sällskap av gotländske Anton och hans kompis. Plötsligt hade vi blivit övertalade att hänga med till en annan studentpub. Kvällen/natten avslutades med "bartendersen" som städat klart på Villevalla och satt och lyssnade på Ace of Base och Aqua. Vi kom hem kl 6 på morgonen. Det brukar vara ett bra tecken på att man haft kul liksom.
Fredagen gick lite i samma stil. Jag och Emelie myste runt lite småbakis i Linköping på dan. Vi följde efter lämmeltåget med studenter, accompanjerade med lila systemetpåsar, som styrde stegen mot buss nr 3 till Ryd. Jag var allt lite avis. Jag vill också bo i en studentstad! Där man kan hänga på studentställen mer eller mindre gratis (knappt nåt inträde, 29 spänn för en Briska på tapp och 34 spänn för en tequila...värt) och träffa en massa folk utan att det behöver bli sådär Stockholms-storstads- stelt där alla måste hålla sig lite på sin kant liksom. Kvällen blev lite av en Once In A Lifetime Experience. Ett 13- mannaband vid namn Helmut Jaederknullers (?!?) i vinröda sammetskostymer (några dessutom iförda svarta sombreros och mustasch) spelade tysk 60-tals jazz och fick hela dansgolvet att gunga. Sånt händer inte varje helg, om man säger så!
Vi hann även med en utflykt till Borensberg med god mat och trevligt sällskap. Ett tips dock, converse i femton minusgrader är liiiite småkyligt när vintern bestämt sig för att göra comeback. Sen var det två ganska slitna, men ack så glada, tjejer som begav sig tillbaka till huvudstaden.
The End of the Weekend
Havregryn. Bästa uppfinningen sen hjulet. Typ.
Istället intog jag nyss havregrynsgröt framför Mauro & Pluras kök. Mmm x2! Jag skulle kunna leva på havregrynsgröt. Det går fort, man blir mätt, det är billigt OCH nyttigt! Känn på den.
bild: facebook.com
Kaffeverket
Jag och skolans Nikon D50 spenderade ett antal timmar på Kaffeverket igår. Stället ligger på St Eriksplan, det är ljust och fräscht och sådär lagom genuint men ändå tillräckligt creddigt för att bla Daniel Adams- Ray, Al Fakir- bröderna och Jonas Hassen Khemiri ska kunna vara stammisar där. Som gräddet på moset jobbar Anna och Julia där. Jag gick mina fina gotländska vänner lite på nerverna med mitt amatörfotograferande. Tog en massa bra bilder och var på toppenhumör. Kom hem, lyckligt ovetande ända tills jag lägger in bilderna i datorn.
ALLA bilder var suddiga. Trots att jag fotat mestadels på auto-läge! H.E.L.V.E.TE.
Som att tekniken inte var tillräckligt i krig med mig, så meddelade mamma "på ett lite lagom snällt sätt" att hela hennes jobbdator pajat efter att ett virus skickats från min mejladress. Toppen. Resten av kvällen svor jag alltså åt suddiga bilder och svor ännu mer över viruset. Bytte lösenord, läste på om säkerhet och körde viruskoll på hela datorn. Tur att lillebror kan endel och hjälper till!
Försökte göra det bästa av situationen och la på lite effekter på bilderna:
Foto: jag
Peace,
H xx
Vi ses på torsdag, Håkan!
Bild: skivkoll.se
Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig
Turnépremiär i Linköping tors 10/2
Dom där jag kommer från
Måste kanske börja med att be om ursäkt. Så, här kommer det: förlåt för att jag kastar mig mellan ämnen hej vilt! Det är väl lite sån jag är, verkar det som. Funderar och är intresserad av så mycket! Hade ni haft min hjärna under en dag eller två, så hade ni hajjat ;)
Anyhow, den här helgen är riktigt soft hittills. Jag kan inte påstå att jag inte gillar det, det är bara lite ovant! Noll plugg den här helgen. När hände det senast liksom? Istället har jag kunnat ta sovmorgon, kolla på tv- serier och filmer med gott samvete. Lyx!
Var på en mysig långfika med bästa Linnéa på Café 60. Så skönt att höra att hon funnit sin plats på nya jobbet och trivs så bra. Jag passade på att gratulera också. Idag har hon nämligen varit förlovad med sin Jens i ett år! Jag minns fortfarande den facebook-konversationen, när jag var på andra sidan jorden förra året och fick reda på att en av mina bästa vänner förlovat sig!
Linnéa & jag på studenten 2008 ♥ Foto: Lina Börjeson
Sen skulle jag "bara införbi HM och köpa ett baslinne". Råkade få med mig en oemotståndlig t-shirt med John & Yoko och en kofta också. Whoops.
H xx
Utrikeskorrarna - de riktiga hjältarna
Staffan Heimersson hyllar idag Sundström och andra utrikeskorrespondenter. De utsätts ständigt för stor fara, men tvekar aldrig. Därför är Sundström min hjälte också, och hur knäppt det än låter så hade jag nästan offrat en tå för att vara reporter på plats i Egypten. Min kära mamma hade nog dock inte direkt samtyckt...
Bild: Aftonbladet.se
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article8515819.ab
Verkliga utflykter vs verklighetsflykter
Jag måste liksom ha något att se fram emot. Annars känns det som att den här öststat-gråa årstiden kommer kväva mig långsamt. Jag fick se alldeles för mycket av det under min lilla utflykt i de södra förorterna idag. Grå, blöt, smutslig trottoar. Jämntjock grå himmel utan tillstymmelse till solsken. Och därimellan betonggrå förortshöghus. Det är som upplagt för att bli deprimerad ju.
Jag var förövrigt i The Big Apple för drygt ett år sedan. Situationen och årstiden gjorde dock inte stan riktigt rättvisa då. Det var över nyår, svinkallt och det var det första stoppet på vår jordenrunt- resa som backpackers. Fantastiskt förstås, men jag skulle så gärna vilja åka dit igen på våren. Mer pengar på fickan, shopping, solsken, promenader i Central Park, nattsuddande, kaffe på Starbucks...mmmmm!
Några bilder från NY i jan 2010. Foton: jag.
Mer ekonomiskt realistiskt är väl dock en verklighetsflykt till någon närmare destination. En tripp till Berlin, London eller Prag kanske <3
H xx
Klimatförändringarna kan kopplas till katastrofer - nähä?!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8452116.ab
"2010 - ett katastrofår: Kan finnas en koppling till klimatförändringarna"
Nähä?! Är det sant?!
Ibland blir jag nästan förbannad. Lika tokglad, exalterad eller konfunderad som jag blir av god journalistik, lika förbannad blir jag när man försiktigt påstår något som numera nästan lärs ut på dagis.
Vad tror folk egentligen? Att vår nuvarande livsstil är hållbar? Att vi kan fortsätta blunda för klimatförändringarna och sedan undra över varför det blir svinkallt på vintrarna och olidligt hett på sommaren?
Jesus. Inte för att han kan göra nåt åt det.
Och Aftonbladet, shape up!
Mot ljusare tider!
Det var ungefär lika exalterande som det här stockholmsvädret. Det vill säga: inte alls särskilt exalterande.
Istället går vi nu mot ljusare tider! Jag är nu härligt blond igen, tack vare en utomordentligt duktig tjej på Hår 3000. Funderade faktiskt i ett svagt ögonblick på att bli brunett igen (som för cirkus två år sen) men det var nog en jäkla tur att den tanken gick över. Jag är optimist (ibland) och våren ÄR på väg. Då kan man inte gå och bli brunett heller. Inte jag i alla fall. Det ligger väl nåt i att jag blev kallad Blondie på gymnasiet också ;)
Tips från coachen: Det är alldeles för kallt för converse ännu. En av mina lilltår höll på att stryka med igår när jag glatt traskade iväg i snömodden...
Eftersom jag har rätt bra självdistans så känner jag att jag kan bjuda på den här:
En något salongsberusad brunett julhelgen 2008...
