I väntan på en käftsmäll

...är titeln på min krönika.

Den krönika som vi har SJU dagar på oss att hosta upp. 2700 tecken. Det skulle jag kunna fixa på en eftermiddag. Journalistik B och Reportage- och opinionsjournalistik är för tillfället vansinnigt segt. Hade jag haft ett extrajobb hade jag tjänat ihop till den där kameran jag vill ha. Mitt schema är inte direkt överbelastat. Rastlöshet 2,0.

I krönikan behandlar jag i alla fall min likgiltighet inför en svensk nationalsport: hockey. Jag som annars älskar all sport kan verkligen inte med hockey. Nix. Nope. Hemskt ledsen. Att uttrycka nån sorts ogillan verkar vara förenat med en distinkt käftsmäll. Slutspel och allt. Därav rubriken.



Anledningen då? Främst det j*vla hockeyvåldet. Mucka-gräl-attityden både på isen och läktarna. Jag har gett den sk. "hockeykulturen" en chans. Både en och två gånger. Senast i tredje kvartsfinalen mellan Brynäs och Färjestad i Karlstad. Calle Järnkrok blev tacklad in i sargen med huvet före och blev liggandes på isen. Följden: En axel ur led och sjukhusvistelse. Där var hans säsong slut. Knappt nån som reagerade ens. Sånt händer nämligen jämt och är närmast en del av sporten. Läs mer på:
http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2364263/jarnkrok-jag-hoppas-ta-mig-tillbaka

(Lägger upp krönikan här efter deadline och duckar sedan för väntade högersvingar och svordomar)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0