Uppdagen med att leva livet
När sommaren 2011 började trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle:
Få träffa så många fantastiska människor som jag gjort. Både i och utanför jobbet.
Snacka iPads med Maud Olofsson.
Först jubla åt fenomenet Almedalsveckan och sedan pusta ut när det var över.
Orka ägna mig åt Visbys nattliv så mycket som jag ändå gjort.
Dela arbetsplats med mr Alex Schulman. På mitt skrivbord ligger fortfarande en post-it med hans nummer.
Uppskatta jobbet som lokalreporter så pass mycket. Jag lär mig massor- hela tiden!
Ha en chans tvåan i Stångaspelen. Men trots fyra raka förluster var det två fantastiska dagar.
Intervjua SVT:s utrikeskorre Bert Sundström. Jisses vilken förebild han är.
Blogga igen. Och det har ju gått sådär. Ha tålamod med mig!
Fårö, sommaren 2011
Ber om ursäkt för att jag är sämst på att blogga. Förhoppningsvis är jag roligare och mer närvarande in real life! Lev livet fullt ut vänner, det är det jag är upptagen med. Låt datorn vila!
Få träffa så många fantastiska människor som jag gjort. Både i och utanför jobbet.
Snacka iPads med Maud Olofsson.
Först jubla åt fenomenet Almedalsveckan och sedan pusta ut när det var över.
Orka ägna mig åt Visbys nattliv så mycket som jag ändå gjort.
Dela arbetsplats med mr Alex Schulman. På mitt skrivbord ligger fortfarande en post-it med hans nummer.
Uppskatta jobbet som lokalreporter så pass mycket. Jag lär mig massor- hela tiden!
Ha en chans tvåan i Stångaspelen. Men trots fyra raka förluster var det två fantastiska dagar.
Intervjua SVT:s utrikeskorre Bert Sundström. Jisses vilken förebild han är.
Blogga igen. Och det har ju gått sådär. Ha tålamod med mig!
Fårö, sommaren 2011
Ber om ursäkt för att jag är sämst på att blogga. Förhoppningsvis är jag roligare och mer närvarande in real life! Lev livet fullt ut vänner, det är det jag är upptagen med. Låt datorn vila!
Mer än bara fotboll
Lyssnade på Henrik Larssons sommarprat i P1. Fotbollen som kärlek och religion. Eufori efter Champions League. Sin egen storhet, men på ett typiskt ödmjukt Henke- sett. Han pratade om så mycket mer än bara fotboll. Det som berörde mest var när han för första gången berättade öppet om sin lillebror, som tidigt halkat snett i livet. Själv kallade han det för "ett svart misslyckande". En av världens bästa fotbollsspelare med en lillebror som inte kunde sluta med haschet. Snacka om kontraster. Henrik Larsson berör återigen, fast på ett helt annat sätt. Han pratade också om livet i offentligheten, om att han ofta upplevs som torr och trist. Om den problematiska relationen till media. Kvällspressens läsare visste att Henkes bror avlidit före Henke - eftersom han spelade sin sista landskamp samtidigt. Då lyser svärtan och ilskan igenom. Jag blir själv upprörd, igen, för att det är så respektlöst. Jag lovar mig själv (igen och igen) att aldrig bli en sån journalist.
Bild från hd.se
"Talang kan vara bra, men det är inget värt utan hårt arbete" Henkes tränare i moderklubben Högaborg.
Bild från hd.se
"Talang kan vara bra, men det är inget värt utan hårt arbete" Henkes tränare i moderklubben Högaborg.
När hände Stenström?
Jag anser att jag har rätt bra koll på svensk musik. Men när hände Thomas Stenström? Enligt google fick 23- åringen ett Gärdestad- stipendium förra året, skivkontrakt kort därefter och framträdde i Nyhetsmorgon. Det tyder ju ändå på nåt liksom. Soundet har man hört förr; inte riktigt som Jonathan Johansson, inte lika mesigt som Simon Norrsveden. Thomas Stenström, helt enkelt. Befriande att han sjunger på svenska, men grabben, jobba på textskrivandet. Att loopa både vers och refräng är väl tunnt.
Amanda Mair är ett kapitel för sig också. 16- åriga stockholmsbruttan som fortfarande måste ha med sig päronen på klubbspelningar eftersom hon själv inte får komma in egentligen (!). 1.20 in - gåshud? Check! Fantastiskt bra, om ni frågar mig. Svensk musiks framtid är, om nån ens tvivlade, fortsatt säkrad.
Amanda Mair är ett kapitel för sig också. 16- åriga stockholmsbruttan som fortfarande måste ha med sig päronen på klubbspelningar eftersom hon själv inte får komma in egentligen (!). 1.20 in - gåshud? Check! Fantastiskt bra, om ni frågar mig. Svensk musiks framtid är, om nån ens tvivlade, fortsatt säkrad.
Andas, andas men det är för varmt
Sommar på Kalkstenshawaii.
Och jag är på´t igen. Bloggandet, alltså. Jag börjar alltid igen när jag blir tillräckligt uttråkad. Som i går; jag satt i röda kombigolfen utan varken bilstereo eller aircondition (ja, det är precis lika illa som det låter) påväg till Visby. Sju mil av total tristess. Då kom jag på det: lika bra att gå all in och skriva alla dygnets vakna timmar den här sommaren.
Två veckor in i sommarvikariatet som reporter på Gotlands Tidningar (när ni ändå går in på länken: notera att jag alltså skriver för samma tidning som Alex Schulman. Lite coolt är det) har jag landat, kommit in i det och tillochmed fått lite självförtroende. Nästa vecka kommer eldprovet: Almedalsveckan. Mitt presskort kom lägligt också. Förhoppningsvis får jag vara med om nåt i stil med att Schyman eldar pengar. Det hade vart nice.
Nice har även den här helgen varit hittills. Jättenice. Jag är ledig och försöker göra the most of it. I går: Maggiokonsert på Wisby Strand (fullsatt, en ynka timme var snålt, men oh så bra det var) följt av utgång på Gute. "Wet look" fick en helt ny innebörd efter att vi sprungit från Surfers till Gute (tar ca 46 sekunder) i ösregn och åska. Dans dans dans. Max och efterfest och sedan i säng klockan fyra. I dag: huvet lite tungt men mest trött. Stekvarmt i sommarvisby, umgåtts med fantastiska Fanny, Linnéa & Annika och träffat bästa Bea (på Gotland liksom?!).
Veronica Maggio. Jag har också funderat på det där med att hooka Oskar Linnros, bryta upp, skriva massa låtar, hooka en kille i Hoffmaestro i stället och skaffa en son som heter Bosse. Undrar när det blir av...
Och jag är på´t igen. Bloggandet, alltså. Jag börjar alltid igen när jag blir tillräckligt uttråkad. Som i går; jag satt i röda kombigolfen utan varken bilstereo eller aircondition (ja, det är precis lika illa som det låter) påväg till Visby. Sju mil av total tristess. Då kom jag på det: lika bra att gå all in och skriva alla dygnets vakna timmar den här sommaren.
Två veckor in i sommarvikariatet som reporter på Gotlands Tidningar (när ni ändå går in på länken: notera att jag alltså skriver för samma tidning som Alex Schulman. Lite coolt är det) har jag landat, kommit in i det och tillochmed fått lite självförtroende. Nästa vecka kommer eldprovet: Almedalsveckan. Mitt presskort kom lägligt också. Förhoppningsvis får jag vara med om nåt i stil med att Schyman eldar pengar. Det hade vart nice.
Nice har även den här helgen varit hittills. Jättenice. Jag är ledig och försöker göra the most of it. I går: Maggiokonsert på Wisby Strand (fullsatt, en ynka timme var snålt, men oh så bra det var) följt av utgång på Gute. "Wet look" fick en helt ny innebörd efter att vi sprungit från Surfers till Gute (tar ca 46 sekunder) i ösregn och åska. Dans dans dans. Max och efterfest och sedan i säng klockan fyra. I dag: huvet lite tungt men mest trött. Stekvarmt i sommarvisby, umgåtts med fantastiska Fanny, Linnéa & Annika och träffat bästa Bea (på Gotland liksom?!).
Veronica Maggio. Jag har också funderat på det där med att hooka Oskar Linnros, bryta upp, skriva massa låtar, hooka en kille i Hoffmaestro i stället och skaffa en son som heter Bosse. Undrar när det blir av...
I väntan på en käftsmäll
...är titeln på min krönika.
Den krönika som vi har SJU dagar på oss att hosta upp. 2700 tecken. Det skulle jag kunna fixa på en eftermiddag. Journalistik B och Reportage- och opinionsjournalistik är för tillfället vansinnigt segt. Hade jag haft ett extrajobb hade jag tjänat ihop till den där kameran jag vill ha. Mitt schema är inte direkt överbelastat. Rastlöshet 2,0.
I krönikan behandlar jag i alla fall min likgiltighet inför en svensk nationalsport: hockey. Jag som annars älskar all sport kan verkligen inte med hockey. Nix. Nope. Hemskt ledsen. Att uttrycka nån sorts ogillan verkar vara förenat med en distinkt käftsmäll. Slutspel och allt. Därav rubriken.
Anledningen då? Främst det j*vla hockeyvåldet. Mucka-gräl-attityden både på isen och läktarna. Jag har gett den sk. "hockeykulturen" en chans. Både en och två gånger. Senast i tredje kvartsfinalen mellan Brynäs och Färjestad i Karlstad. Calle Järnkrok blev tacklad in i sargen med huvet före och blev liggandes på isen. Följden: En axel ur led och sjukhusvistelse. Där var hans säsong slut. Knappt nån som reagerade ens. Sånt händer nämligen jämt och är närmast en del av sporten. Läs mer på:
http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2364263/jarnkrok-jag-hoppas-ta-mig-tillbaka
(Lägger upp krönikan här efter deadline och duckar sedan för väntade högersvingar och svordomar)
Den krönika som vi har SJU dagar på oss att hosta upp. 2700 tecken. Det skulle jag kunna fixa på en eftermiddag. Journalistik B och Reportage- och opinionsjournalistik är för tillfället vansinnigt segt. Hade jag haft ett extrajobb hade jag tjänat ihop till den där kameran jag vill ha. Mitt schema är inte direkt överbelastat. Rastlöshet 2,0.
I krönikan behandlar jag i alla fall min likgiltighet inför en svensk nationalsport: hockey. Jag som annars älskar all sport kan verkligen inte med hockey. Nix. Nope. Hemskt ledsen. Att uttrycka nån sorts ogillan verkar vara förenat med en distinkt käftsmäll. Slutspel och allt. Därav rubriken.
Anledningen då? Främst det j*vla hockeyvåldet. Mucka-gräl-attityden både på isen och läktarna. Jag har gett den sk. "hockeykulturen" en chans. Både en och två gånger. Senast i tredje kvartsfinalen mellan Brynäs och Färjestad i Karlstad. Calle Järnkrok blev tacklad in i sargen med huvet före och blev liggandes på isen. Följden: En axel ur led och sjukhusvistelse. Där var hans säsong slut. Knappt nån som reagerade ens. Sånt händer nämligen jämt och är närmast en del av sporten. Läs mer på:
http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2364263/jarnkrok-jag-hoppas-ta-mig-tillbaka
(Lägger upp krönikan här efter deadline och duckar sedan för väntade högersvingar och svordomar)
Here comes the sun! (FINALLYYYY)
Den här kan ni ta och lyssna på, tycker jag:
little darling...du-du-du-du...here comes the sun...n i say, its alright...du-du-du-du-du-du..
Dagens låt. Vaknade i morse med insikten "faaan nu har jag försovit mig". Det var ju faktiskt omöjligt med en sån sol och ett sånt ljus som brottade sig in i rummet. Klockan måste vara minst 10. Men icke. Sju! Jag vände på mig och somnade om en timme till. Det morgonljuset och den solen gjorde min dag. Inget kunde liksom få mig på dåligt humör. Prommis till skolan och opinionsjournalistik- föreläsning. Nu äre våååår!
Foto: jag
Hade en kalasbra helg i Karlstad förövrigt. Med bästaste värmlänningarna Lisa och Louise, som jag & Em träffade första gången för ett år sen i Australien! Lisa fyllde år, så vi förfestade med hennes fastighetsekonom-polare (hej va shots det vart) och drog sedan på Blue Moon och klackarna i taket. Jo tack, jag var ganska bakfull på lördagen...då vart det hockey, middag och mys. Söndagen avslutades hos Louise med sällskapsspel och tacos. Mmm!!
Om jag inte återkommer på ett tag så är det för att bloggmotivationen är lite dalande. Fram tills att jag kan slänga upp lite vettiga tankar så känns det likabra att låta bli.
Hare!
little darling...du-du-du-du...here comes the sun...n i say, its alright...du-du-du-du-du-du..
Dagens låt. Vaknade i morse med insikten "faaan nu har jag försovit mig". Det var ju faktiskt omöjligt med en sån sol och ett sånt ljus som brottade sig in i rummet. Klockan måste vara minst 10. Men icke. Sju! Jag vände på mig och somnade om en timme till. Det morgonljuset och den solen gjorde min dag. Inget kunde liksom få mig på dåligt humör. Prommis till skolan och opinionsjournalistik- föreläsning. Nu äre våååår!
Foto: jag
Hade en kalasbra helg i Karlstad förövrigt. Med bästaste värmlänningarna Lisa och Louise, som jag & Em träffade första gången för ett år sen i Australien! Lisa fyllde år, så vi förfestade med hennes fastighetsekonom-polare (hej va shots det vart) och drog sedan på Blue Moon och klackarna i taket. Jo tack, jag var ganska bakfull på lördagen...då vart det hockey, middag och mys. Söndagen avslutades hos Louise med sällskapsspel och tacos. Mmm!!
Om jag inte återkommer på ett tag så är det för att bloggmotivationen är lite dalande. Fram tills att jag kan slänga upp lite vettiga tankar så känns det likabra att låta bli.
Hare!
Om ett gott skratt förlänger livet, då blir jag gammal!
God morgon vänner!
Tänkte bjuda på en låt som gjorde min dag (kan passa på att varna lite först, den är inte speciellt bra). Lyssna och försök sen att ta in...
The Supermarketz feat Medina & Anders Bagge - Du säger du älsar mig/ du elsker mig
...att det är Anders Bagge som sjunger. Jag dog. Han är ju grym som Idol- jury- medlem och producent men när jag försökte se honom sjunga den här låten...ja, då förlängde jag ju lätt mitt liv med ett halvt decennium i alla fall.
När ni hämtat er från chocken, så kan ni lyssna på en annan låt med danska Medina:
Vi to - Medina
Den här gillar jag! Fin låt och ännu finare video!
Tänkte bjuda på en låt som gjorde min dag (kan passa på att varna lite först, den är inte speciellt bra). Lyssna och försök sen att ta in...
The Supermarketz feat Medina & Anders Bagge - Du säger du älsar mig/ du elsker mig
...att det är Anders Bagge som sjunger. Jag dog. Han är ju grym som Idol- jury- medlem och producent men när jag försökte se honom sjunga den här låten...ja, då förlängde jag ju lätt mitt liv med ett halvt decennium i alla fall.
När ni hämtat er från chocken, så kan ni lyssna på en annan låt med danska Medina:
Vi to - Medina
Den här gillar jag! Fin låt och ännu finare video!
Jag gillar den här alltså:
Foto: jag, sommaren 2010. Maja & brorsan är på bra humör tydligen! Sommar, Gotland, förfest innan Fide...hur blir det i sommar då? HUR SKA DET ENS BLI SOMMAR UTAN FIDEPUBEN?!
Det var taktiskt av mig att isolera mig på ön faktiskt. I alla fall när man ska skriva reportage. Och det går rätt bra! Mitt reportage kommer alltså att handla om generationsskiftet på Hamra Krog (legendarisk krog på södra Gotland). Var där i måndags och träffade Linnéa, lillasyster Thomasson som tillsammans med sin storasyster Karin ska driva stället i sommar. Det blir ett reportage om musiken som sitter i väggarna och om slitet med att starta företag. Bland annat. Som vanligt hade jag inga problem med att sätta mig ner och skriva. Det flöt på bra, fram till ungefär 4600 tecken. Där tog orden slut liksom. Reportaget ska vara på 6000- 7000 tecken...hmmm. Nu då?
Imorrn ska jag till Hamra en sväng igen och plåta båda systrarna lite. Förhoppningsvis dyker de där andra 1400 tecknen upp då också.
Over and out
Brutalt ärligt om en blek blondin
Vissa människor här i världen är verkligen brutalt ärliga. Och i min omgivning råkar det vara äldre, kvinnliga släktingar. För två- tre år sedan var jag brunett i ett halvår och trivdes väl egentligen ganska bra som det. Så pass att jag funderade på att färga kastanjebrunt igen. Tills man träffade farmor i julas då: "Du passade ju egentligen aldrig i mörkt. Nej, du ska nog alltid vara ljus du". Jahapp.
Igår upprepades det hela en smula, när vi var och firade mormors födelsedag. Tre generationer kvinnor konstaterade att de alla var klädda i svart eller åtminstone mörk färgskala. Maja konstaterade att svart alltid funkar och att man dessutom ser smalare ut. Kunde inte annat än hålla med. Svart funkar till allt, ser alltid classy ut liksom. Mamma börjar då en liten invändning om att man ser lite blekare ut. Då kommer mormor in i konversationen: "Ja, det stämmer ju verkligen. Se bara på Hanna".
Kul. Då vart man utnämd till släktens blonda Snövit. Och jag som aldrig ens funderat på solarium tidigare börjar leta runt...
Bild: Emelie
Jag sörjer mina bruna ben...R.I.P. Thailand 2010
Igår upprepades det hela en smula, när vi var och firade mormors födelsedag. Tre generationer kvinnor konstaterade att de alla var klädda i svart eller åtminstone mörk färgskala. Maja konstaterade att svart alltid funkar och att man dessutom ser smalare ut. Kunde inte annat än hålla med. Svart funkar till allt, ser alltid classy ut liksom. Mamma börjar då en liten invändning om att man ser lite blekare ut. Då kommer mormor in i konversationen: "Ja, det stämmer ju verkligen. Se bara på Hanna".
Kul. Då vart man utnämd till släktens blonda Snövit. Och jag som aldrig ens funderat på solarium tidigare börjar leta runt...
Bild: Emelie
Jag sörjer mina bruna ben...R.I.P. Thailand 2010
A Walk Down Memory Lane
Såhär innanför flickrummets väggar kan man inte undgå att bli lite nostalgisk. Det känns inte som att det var särskilt längesen jag städade bort den sista "förbjudna" vodkaflaskan bakom böckerna i hyllan. Den var från Kiev, inköpt på den där berömda resan när vi var 17 och det var himmelriket att köpa sprit. Minnen.
Well, det var inte det här inlägget skulle handla om. Utan jag tänkte presentera en liten musikalisk nostalgitripp. Vassego, här kommer några av mina absoluta favoritlåtar genom åren:
America - Razorlight (2006)
Jag kan nog inte tacka min vän Lovisa tillräckligt för att hon introducerade mig för den här låten. Den hade precis släppts i UK och Lovisas brittiska kusin tipsade. Låten är fortfarande en helt suverän köra-bil-låt.
Mr Moon - Mando Diao (2002)
På högstadiet tillbringades många eftermiddagar hemma hos min vän Kajsa i hennes flickrum. När jag fick välja musik blev det nästan alltid Mando Diaos Bring em in, Cardigans Gran Turismo eller White Stripes Elephant.
Jerk It Out - Caesars (Palace) (2003)
Få låtar har fått mig på så galet bra humör - så fort. Tre minuters urladdning. Simple as that.
Bohemian Like You - Dandy Warhols (2000)
Hörde den här låten bara nån vecka innan den dök upp i Vodafone-reklamen (nä, jag vet, ingen kommer ihåg den. En tjej tar upp sin mobil på en festival, folk hoppar från en klippa och lite annat). Sen var jag fast, och senare kom ju även We used to be friends. Mhmmm.
Min Älskling Har Ett Hjärta Av Snö - Lars Winnerbäck (2003)
Herr Winnerbäck är ett kapitel i sig, kan man säga. Efter Söndermarken kom han att dominera den större delen av mina tonår. Vemod och lycka. Precis som det ska va. Har alltid föredragit hans upptempo-låtar, och den här var den allra första jag upptäckte. "Hennes gröna ögon gör mig matt..." ja, det var väl mina ögon det...?
Hallelujah - Jeff Buckley (1994)
Jag säger bara: säsongsavslutning, säsong 1, The OC. Jag var vid den här tiden (ja, kanske inte riktigt har helt friskförklarats när jag tänker efter) fullkomligt fast i serien, karaktärerna och musiken. Jag grät floder, och blir fortfarande riktigt berörd när jag hör låten. Buckleys röst, den starka texten och så mycket känsla... waaah alltså.
Papercup Words - Elin Ruth Sigvardsson (2003)
Mitt stora singersongwriter-hjärtas absoluta guldkorn! Jag ville såå gärna kunna spela piano - vill fortfarande...Kuriosa: skivan spelades in på Gotland (Sandkvie studio såklart) och producerades av en viss Lars Winnerbäck. Klart det blir bra liksom.
Fix You - Coldplay (2005)
Skivan X&Y är utan tvekan (fortfarande) den bästa skivan jag äger. Ge mig en Chris Martin- kopia till pojkvän, tack. Lights will guide you home... har blivit nåt av mitt egna motto, och trots att låten spelats tusen gånger är det fortfarande magi. Alla som har nåt emot Coldplay kan gå och dra nåt gammalt över sig. Punkt.
Så. Nu räcker det just nu va.
Livet på landet 2,0
Foton: jag
Hemma! Gött, måste jag säga.
Ungefär såhär ser det ut på gården hos mina päron. Och nej, jag ska inte bli bonde när jag blir stor. Men himla mysigt är det ju här ändå. Omväxlande med lite space också, till skillnad mot mina 24 kvadrat i Flempan.
Kanske till och med kan bli en ny blogg- genre? Ko- blogg. Det ni. Tänk vad befriande i jämförelse med alla dagens outfits. Kom ihåg vart ni hörde det först!
Det här med reportage...
...känns riktigt kul faktiskt!
Var på idé/synopsis- seminarium idag och tog del av kursarnas mycket ambitiösa idéer. Allt från internationella kvinnodagen till kids som knarkar. Via studentboenden, ballerinor och gamla hus. Min idé mottogs väl inte med stående ovationer och öronbedövande applåder direkt, men jag tror på min lokala grej. Även om jag kommer att få brottas lite mot textreklamen i sammanhanget. Ja, jag ska berätta om mitt reportage. Snart!
Väskan står packad (inklusive kamera och anteckningsblock!) och nu ska jag bara slå ihjäl ett par timmar till. Sen äre Gotland och reportageskrivande i en vecka! Är lite bitter över att mor & far inte hämtar mig i Flempan - det är ju ändå nästan på vägen - så istället tar jag pendeln och möter päronen i Nynäs.
bild: weheartit. Igen. Löööv it!
Var på idé/synopsis- seminarium idag och tog del av kursarnas mycket ambitiösa idéer. Allt från internationella kvinnodagen till kids som knarkar. Via studentboenden, ballerinor och gamla hus. Min idé mottogs väl inte med stående ovationer och öronbedövande applåder direkt, men jag tror på min lokala grej. Även om jag kommer att få brottas lite mot textreklamen i sammanhanget. Ja, jag ska berätta om mitt reportage. Snart!
Väskan står packad (inklusive kamera och anteckningsblock!) och nu ska jag bara slå ihjäl ett par timmar till. Sen äre Gotland och reportageskrivande i en vecka! Är lite bitter över att mor & far inte hämtar mig i Flempan - det är ju ändå nästan på vägen - så istället tar jag pendeln och möter päronen i Nynäs.
bild: weheartit. Igen. Löööv it!
Här har ni en tjej med alldeles för mycket fritid just nu
...men idag är det lika bra det. Att jag faktiskt inte måste göra nåt alltså.
Jag är nämligen fast i en 80-årings kropp. Eller ja. Typ. Nästan. Lite halvt.
Jag har i alla fall ont överallt. Jag har en överjävlig träningsvärk sen matchen i söndags som bättrades på igår på träningen. Då hade jag inte ont. I morse kom jag knappt ur sängen.
Tur att jag kan göra det mesta härifrån då:
√ Göra research till reportaget: check
√ Skiva om personporträttet som förhoppningsvis hamnar i tidningen snart: check
√ Läsa texter och göra textanalys: check
√ Facebooka & blogga: check
Jaha. Nu då? Lite skid-VM och ravioli kanske? Jo. Så får det bli.
Jag är nämligen fast i en 80-årings kropp. Eller ja. Typ. Nästan. Lite halvt.
Jag har i alla fall ont överallt. Jag har en överjävlig träningsvärk sen matchen i söndags som bättrades på igår på träningen. Då hade jag inte ont. I morse kom jag knappt ur sängen.
Tur att jag kan göra det mesta härifrån då:
√ Göra research till reportaget: check
√ Skiva om personporträttet som förhoppningsvis hamnar i tidningen snart: check
√ Läsa texter och göra textanalys: check
√ Facebooka & blogga: check
Jaha. Nu då? Lite skid-VM och ravioli kanske? Jo. Så får det bli.
Gotland, ja sakna di
Nybroviken, Grötlingbo, Gotland, sommaren 2008. Foto: jag
Jag är hopplös. När jag VET att jag ska åka hem till ön på torsdag, så längtar jag lite halvt ihjäl mig! Visst är det lite konstigt ändå. Att platsen som jag flydde ifrån direkt efter gymnasiet (men dock alltid återvänt till) ändå ligger mig så galet nära om hjärtat. Det ska bli så himla skönt att få breda ut sig i soffan hos mor & far, ladda batterierna med lite gotländsk det-ordnar-sig- mentalitet och fylla lungorna med frisk luft igen. Det ni.
Okej då, jag ska ju jobba lite också. Det är ju faktiskt därför jag åker hem. Reportage-idén vill jag hålla hemlig lite till (vem vet vilka som läser ;)) men jag ser verkligen fram emot det!
Obeskrivligt härlig känsla igår också, då jag gjorde hela min innebandykarriärs snyggaste mål och vi vann måste-matchen med 5-3. Endorfinrus!
I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer
Det här är en sån kväll då jag nästan vill öppna en flaska vin, bara för mig själv liksom. Jag är på ett sånt mysigt och bra humör! För nån timme sen åt jag pizza i sängen framför filmen Somewhere. Skäms inte ett dugg.
photo: weheartit
Tog en väldigt spontan tripp till Uppsala idag för att träffa Nicolina. Det var mitt livs första besök i den stan (!?) men definitivt inte det sista. Trots snöslask, så var det supertrevligt. Mycket tack vare allas vår berömda Nico- G! Hon går Sveriges kanske absolut tuffaste utbildning, tolkskola. Jisses vad jag beundrar henne!
På vägen hem fick jag grönt ljus till min idé till nästa veckas reportage. Man brukar ju säga att en sten lyfts från bröstet när man blir sådär oerhört lättad. Här snackar vi snarare ett Mount Everest som lyfte från mitt. Reportaget kan bli ungefär hur bra som helst känner jag, och jag återkommer såklart i det ämnet. Confidence!
Förresten, har nog aldrig sett så många par skidor, på en plats som inte var en skidanläggning, som idag på Centralen. Jag la ihop ett och ett och konstaterade: ahaa, sportlov kanske.
photo: weheartit
Tog en väldigt spontan tripp till Uppsala idag för att träffa Nicolina. Det var mitt livs första besök i den stan (!?) men definitivt inte det sista. Trots snöslask, så var det supertrevligt. Mycket tack vare allas vår berömda Nico- G! Hon går Sveriges kanske absolut tuffaste utbildning, tolkskola. Jisses vad jag beundrar henne!
På vägen hem fick jag grönt ljus till min idé till nästa veckas reportage. Man brukar ju säga att en sten lyfts från bröstet när man blir sådär oerhört lättad. Här snackar vi snarare ett Mount Everest som lyfte från mitt. Reportaget kan bli ungefär hur bra som helst känner jag, och jag återkommer såklart i det ämnet. Confidence!
Förresten, har nog aldrig sett så många par skidor, på en plats som inte var en skidanläggning, som idag på Centralen. Jag la ihop ett och ett och konstaterade: ahaa, sportlov kanske.
